När S kom till världen

Jag uppskattar att jag skrev en förlossningsberättelse när M kom till oss, så givetvis ska det finnas en för lilla S med <3
 
Måndagen den 2 mars vakna jag när J's klocka ringde halv sex på morgonen.  Med en gång kände jag den där vibrationen i magen, ni vet innan värkarna sätter igång på allvar. Sa till J att nu har det nog startat. Vi tyckte att det var lika bra att han gick till jobbet ändå. Kan som sagt ta lång tid innan det är dax att föda. 
Hela förmiddagen hade jag värkar var 10 minut. Stannade upp vid middag och det var lugnt en liten timme, men sen körde de på igen som innan pausen.
Natten kom ovh värkarna fortsatte. Ringde förlossningen några ggr, för vet att jag tyckte det kändes helt hopplöst! Men dom sa i stort sett, ta det lugnt, för det har inte börjat ordentligt. Fick inte sovit så mycket, låg på soffan halva natten, gick sen upp för att vara nära min familj. Kändes bättre då.
Hade svårt att se målet, kände mig "deprimerad" av att det inte gick framåt. (Vilket det gjorde igentligen, men jag kände de inte så då).
Morgonen kom, jag sa till J att han fick stanna hemma, jag hade inte fått sova speciellt mycket ocg någon fick ta M.
Tisdag förmiddagen fortsatte med värkar var 10 min, fram tills halv ett, (tror jag det var). J hade gått upp för att lägga M och jag fick en sån intensiv värk att jag fick "skrika" till. Ni vet ta i med ljud. sen hörde jag det berömda knäppet och vattnet gick. Vilken lättnad det var, hela kroppen slappnade av och jag fick en Yes känsla! Äntligen hände det något! 
Vi ringde J's föräldrar och förlossningen.  Sen när J´s föräldrar var på plats packa vi ut oss i bilen för att köra mot sjukhuset. 
 
I bilen hade jag riktigt onda värkar, trodde ett tag att jag skulle föda där och då. Även promenaden från parkeringen till förlossningen kändes som flera mil lång! Men jag klara av det bra, man kan mer än vad man tror.
 
Det mesta här efter är skrivet efter min journal. Några få egna minnesbilder finns också.
13.41 skrivs jag in på förlossningen, är då 4 cm öppen! Så skön känsla att man ska få stanna! 
Till en början klarar jag att andas igenom värkarna, men vid 14.26 får jag äntligen lustgas. Älskar den masken, den är ens livlina när man ligger där, skönt att koncentrera sig på annat än värkarna. 
14.30 ökar dom lustgasen lite, vet att jag efter nån timme ber J ringa på barnmorskan, men han gör inte de, så jag får bli arg på honom och säga till på skarpen! In kommer en undersköterska och jag ber att få epidural bedövning, hon kallar på barnmorskan och hon känner efter. Jag har då öppnat mig till 8 cm på jätte kort tid. Med andra ord det är inte lönt med epidural. Dom ökar lustgasen så mycket att jag känner mig riktigt hög, var helt avslappnad och sluddrade på orden. Ringde i öronen gjorde de med. Jätte jobbigt. 
Kommer ihåg att jag värkarna är mer intensiva än första gången och att där var mycket mer kraft bakom än när M kom till världen. 
Även denna gång fråga jag en massa gånger, hur långt är det kvar!? Precis som om dom kan svara på den frågan. ;) 
 
Krystvärkarna började 17.20 och 17.35 födde jag fram en perfekt liten (stor) tjej på 5020g och 55 cm lång. 
Trodde inte jag blev sydd denna gång, men de står att dom sydde två små stygn. Tänk vad man glömmer fort.  
 
Var inte ens inskriven på förlossningen i 4 timmar! Perfekt om du frågar mig! :) efteråt var jag så nöjd att jag enbart använde mig av lustgas. (Var ju min önskan första gången med).
 
Barnmorskan vi hade denna gång var ny, vi var hennes första egna förlossning ! Tur hon inte sa de förräns efteråt ;) 
 
Mackorna var lika goda denna gång också ♡ 
 
☆ ☆