Att börja och sluta med napp 🎀

Vi är mitt uppe i sluta med napp stadiet. Minea är nu över 4 år och har fortfarande napp natte tid. Den främsta anledningen till att vi inte slutat ligger hos oss föräldrar. Vi har inte haft ork eller känt att vi klarar ta den kampen innan. Men nu har vi gemensamt beslutat med Minea att det är dax. 


Så inatt var första natten utan och Minea ångra sig så klart igår kväll och var jätte arg på oss. Men hon somna utan och vakna upp idag så stolt över sig själv, så nu har start skottet gått och detta ska vi fixa! 💪🏼

Så nu kommer vi till det här med att börja med napp. Just nu enligt mig är de nästan barnmisshandel att börja med napp! Den sorgen och den ilskan som sen blir när man ska sluta med den är fruktansvärd! Man känner sig som en bov och att jag som förälder ska bestämma över en så kär ägodel i barnens liv är ju fel. Då är de bättre med snuttefilt eller nalle, för den behöver man aldrig sluta med! 

Så idag ska Minea åka till leksaksaffären och lämna in sina nappar till andra bebisar och köpa sig nått kul till sig själv. För det får man när man varit duktig och sovit utan napp en hel natt! Eller hur!? 

Kram kram ❤️

Självsabotage...

Det här med självsabotage... jag gör det ständigt.. som denna helg.. jag har inte tränat, inte promenerat och ätit en massa godis, kakor, chips.. 

vågade minsann inte ställa mig på vågen imorse... 

Vet att Olga förespråkar "inga förbud", utan välj dina tillfällen och njut.. men om man då varje gång man väljer sitt tillfälle spårar ur helt o äter så man mår dåligt, för att man tänker - när jag ändå börjat kan jag lika gärna fortsätta.. Då är de inget att jobba efter.. eller? 

Socker och godsaker förändrar mig..  jag blir ett monster i huvudet och hittar alla möjliga ursäkter för att äta.. Det är väldigt logiska ursäkter med, tills jag ätit det och "inser" vad det innebär. 

Jag är också väldigt duktig på att planera upp en plan för mig, men att fullfölja den, det är de som är det svåra. 
Vet att offerkoftan inte klär mig (den klär inte någon) och det är inte meningen att klaga med detta inlägg, utan mer få ner det skriftligt hur jag funderar och fungerar. 

Så hur går jag vidare? Det är något att fundera över.. 

(För att läska mig med sånt som inte är bra för mig avslutar jag inlägget med en bild på Mineas 4 års tårta.)

Tårtan Minea bestämt skulle ha, men sen vägra smaka på! 😂😍

Döden.... igen....

Så var det dax för ytterligare ett chockartat dödsfall i vår släkt! Började med min jämnåriga kusin för nio årsen i en bilolycka för att fortsätta med min yngre kusins som dog i cancer för två årsen och idag fick jag meddelat att min extra pappas bror hittats död i sin säng! 66 år gammal och helt frisk i övrigt?!

Döden är så fruktansvärt orättvis! Men inget vi kommer ifrån och något man måste jobba med att komma över.....

Så nu är jag helt slut känslomässigt!

Avslutar med en text jag hittat på Facebook och det är något många skulle bli bättre på!

"Finns verkligen något fint med en grå vardag, den får oss att uppskatta dom där små sakerna, dom där som man så lätt ser förbi. Det kan vara ett utav våra största misstag. Så stanna upp en sekund, se dig omkring, uppskatta din omgivning, dina vänner, din familj, den som står dig nära och den som lämnat dig, alla finns där och alla står vid din sida!"

Rip